Torsdagen 4 juli hade Elöverkänsligas Riksförbund genom Handikappförbundet HSO, hyrt plats i tält nr.18 på Skeppsbron vid småbåtshamnen i Visby.

Riksförbundet representerades av Sylve Söderström och Egon Reiver, som delade ut information till många flanörer på kajen.
Vi delade upp oss, jag var mest ut bland folket i rörelse på kajen och Sylve var placerad vid eller intill vårt tält och delade ut och informerade, det gällde att snabbt fånga upp folks nyfikenhet och intresse med vårt budskap. Jag hade innan resan förberett att paketera 90 genomskinliga plastkassar med mixad information om el- och strålningsöverkänslighet, som vi delade ut. Grundinformationen i varje kasse var Uppkopplade barn, Elöverkänslighet – något som påverkar hela familjen och den blå foldern, samt övrig information som var mixat med blandat innehåll, men jag missbedömde antalet – efterfrågan var betydligt större.

Relativt snart kunde man läsa av den kategori människor som var mest intresserade, även de närmaste båtarna vid kaj fick del av informationen.

Efter ca 1 timme var kassarna slut så då gällde det i första hand att dela ut ”succéfoldern” Uppkopplade barn till dem som passerande.

Totalt antal ex som delades ut var ca 840 st häften, folder och informationsblad, varav Uppkopplade barn utgjorde 220 st. Flera var intresserade att ställa frågor om EMF, strålning från mobiler och annan trådlös teknik. Vår ”marknadsföring” var att få ut så mycket information som möjligt under den tid vi hade till förfogande och att samtala med dem som ville.

Vi fick besvara skillnad mellan EMF och mikrovågsstrålning, hur drabbade personer reagerar olika när de blir utsatta. En ung grabb undrade om det var o.k att bära sin mobil i byxfickan, jag berättade om risk med försämrad fertilitet som kan drabba honom då och hans tjej lyssnade intresserat.

Många kände till om strålningen från en mikrovågsugn, men såg ingen gemensam risk när det gällde deras mobila utrustning. Att nå ut till allmänheten, att diskutera och besvara frågor, mycket roligt och positivt. Många är intresserade att veta mer, men det finns också riskförnekare som kör huvudet i sanden och avfärdar det vi berättar om elektromagnetisk strålning.

 Ett av de förbund som hade information före oss fick lite svårt att nå ut med sin information, de hade 2 tunga kartonger med sig när de kom och tyvärr fick de ta med sig samma tunga kartonger hem efter deras informationstid, berättade en HSO-ansvarig för mej. De hade svårt att vara ute bland de människor som passerande tältet och då förblir resultatet mindre. Jag tyckte synd om dem när jag fick höra detta.stning. Att nå ut till allmänheten, att diskutera och besvara frågor, mycket roligt och positivt. Många är intresserade att veta mer, men det finns också riskförnekare som kör huvudet i sanden och avfärdar det vi berättar om elektromagnetisk strålning.

Att summera vår närvaro i Visby och Almedalen, kan bara beskrivas med en tydlig kommentar: SUCCÉ och ny erfarenhet.

Under de dagar vi var på Gotland, inventerade vi på varsina håll vilka möjligheter till förslag som finns att föra ut vår information, t.ex valåret 2014 i Almedalen, jag har flera förslag till idéer som jag vill lägga fram till förbundsstyrelsen senare under hösten/vintern.

Under min inventeringsrunda såg jag många rikskända ansikten, men även en känd person för oss i alla. Jag träffade Mats Pertoft i Almedalen, det var roligt att träffa honom, det var ett tag sedan vi träffades dess för innan. Vi pratades vid och jag berättade om vår information i Visby, som även Mats kände varmt för och som tyckte det var mycket bra att vi fanns på plats.

Hans fortsatte: Detta är rätt fokus för att nå ut till berörda och till allmänheten. Vi talade också om den aggressiva miljön som är mycket hög i stora delar av Visby. Under min vandring i kring hamnen och Almedalen mätte jag upp med min BEMI-4 en fältstyrka på  över 120 dBµV/m, det är en strålningstäthet som motsvarar ca 2,7 mW/ m² .

Inga snälla värden för de flesta av våra medlemmar, som tyvärr kan ha det svårt att röra sig eller vistas i denna aggressiva miljö. Någon form av skyddskläder mot strålningen är nog att rekommendera, samt att flytta på sig till de radioskuggor som ändå finns.

För oss som är anhörig till el- och strålningsöverkänslig person, är detta hur viktigt som helst att vi får göra vår insats.

Mottot: Syns vi inte så finns vi inte, kan inte vara tydligare än så!

Egon Reiver