Det känns som att vi är på rätt väg, el- och strålningsöverkänslighet börjar få ett ansikte i samhället, där både rosor och ris finns med i buketten.
I nästa stund känns allt på ruta ett igen och då är det lätt att tappa tron.
Samtidigt måste vi se möjligheter och med ödmjukhet och fingertoppskänsla tror jag vi kan nå flera etappmål inom närmaste åren, samt att jobba vidare.
Visst krävs det energi för att gå vidare och ett positivt tänkande ger bästa energi för att nå de målen. Den kunskap vi besitter ska användas på ett effektfullt sätt och med en pedagogisk ton.